lingr

Vi bor i det huset som jag växte upp i, alltså mamma o pappas gamla hus. Min pappa har en förkärlek till furu, eller nä förkärlek är ett för svagt ord. Mer besatthet kanske man kan kalla det. När vi köpte huset av mor o far var hela källaren i furu, större delen av etagevåningen, bröstpanel av furu i kök, hall och i ett sovrum samt en HEL vägg i vårt sovrum. Nämde jag att jag är INTE så förtjust i furu...tycker det är asfult. Så jag har sakta men säkert bytt ut de gulaktiga väggarna med kvisthål i till vita. Pappa fäller nästan en tår för var vägg som blir vit i vårt hus, stollen tycker vitt är sjukhusfärg. Men källaren är numera målad samt trappräcket som går genom hela huset. Köket är fixat och nu håller jag på med taket på etaget. Har dock stött på ett litet problem. Vi har en väggdel i trappan som pappa såklart snickrat på träpanel och det är förenat med livsfara att försöka kludda på färg där. Begriper inte hur han lyckades få dit de där brädbitarn utan att slå ihjäl sig. Men Daniel upplyste mig idag att om inte han minns fel var det han som blev upptvingad på trappräcket jullrandes med hammaren och fixade till väggen....lite skrattretande. Han kunde väl ha vägrat, eller iaf talat om för sin svärfar vilken jädra inredningkatastof de orsakade! Nä, jag vet inte hur jag ska lyckas måla väggen utan att bli invalid för livet....