lingr

Så, nu är äntligen Lidingöloppet avklarat och vi gjorde det dessutom helt ok. Hade dock vissa problem vid starten eftersom vi (jag o Cathrine) är verkligen gamla virriga tanter i vissa lägen. Speciellt i nervösa lägen. När vi stod i toakön för sista gången innan loppet kom vi på att vi inte lämnat in vår väska. Och den skulle såklart lämnas in på ett helt annat ställe som vi absolut inte hunnit till innan start. Så vad göra? Lämna väskan bredvid en bajamaja bara och hoppas ingen tog den? Jo, så hade det blivit om inte Cathrine råkade springa på en bekant vars gubbe kunde hålla vår väska under loppet. TUR eller??

Och när vi väl klämt ut de där tre dropparna i majan var klockan så mycket så vi hann knappt med någon uppvärmning och hamnade sist i vårt startled. Resultatet blev att vi hamnade i värsta bromsproppen de två första km och blev knappt andfådda. Fast vi drog på utav bara helsike på slutet och gjorde en spurt som inte var av denna värld. Tillochmed kräkreflexerna satte in vid målgång. Herregud, alltså. Vi måste ha sett ut som värsta miffona på upploppet ;-P Men vi är supernöjda och är bara glada att våra kroppar höll. Visserligen var vi fruktansvärt ledbrutna dagen efter men under kvällen efter loppet levde vi på adrenalinkicken så vi inte ens hade hungerkänslor!
Så här nöjd såg jag ut när vi kommit tillbaks till hotellet och skulle hoppa in i relaxen.